Em

Jisses Amalia! Vilken start på dagen...
Precis när jag har hoppat i Conversen och gjort mig redo för avfärd börjar jag blöda näsblod....
Men Grattis! Med en stor vit tuss i näsan sätter jag mig bakom ratten och kör mot Västerås.

Gott om tid och full koll på vart jag ska.
 Trodde jag, ja...
Jag svänger in vid Kopparslaget i Västerås, där tentalokalen ska lligga.
Frågar en man för "säkerhetsskull" att jag har kommit rätt.
Neeej, det ligger nog där borta säger han och och pekar åt ett annat håll.
Ok..Blir här aningens nervös och tycker att klockan börjar gå väldigt fort...

Frågar flera personer om de vet var lokalen ligger och alla svarar att oj,oj det ligger långt där borta och pekar åt samma håll. Nu börjar jag verkligen få panik... Jag letar och letar men hittar ingen jävla lokal.
Med gråten i halsen, stressad till tusen med fem minuter kvar tills föreläsningen ska börja ringer jag min mamma som dessutom fyller år idag, Grattis mamma! HJÄLP MIG!

Mammsen ordnar fram en karta och guidar mig till slut fram till lokalen...
Och vet ni vart den låg? Precis där jag var allra först-men runt hörnet!!


Tack för den snälla,  hjälpsamma mannen....

Dagens lärdom: Fråga aldrig någon om vägen utan att kolla av läget själv först.

Med andan i halsen och trots att jag var 5 minuter sen fick jag iallfall skriva min tenta.
Det kändes OK måste jag säga.
Nu är det bara att hålla tummarna!