Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara att se ens nära tyna bort och man önskar bara att man kunde få tiden att stanna.
Jag har inte varit med om just det men jag har varit med om sorg och smärta och jag har lärt mig att man är så mycket starkare än man anade och att genom allt så blir man en visare och vackrare männniska. När jag har sett foton på dig i din blogg så lyser dina ögon av inre styrka och värme. Du har en äkthet och djup i din blick. Jag tror att mitt i det här svåra ni går igenom så betyder du mycket för alla andra, jag tror att du är som en klippa som gör så att människor omkring dig orkar och får stöd av dig. Det känns så när jag tänker på dig. Sen hoppas jag och tror att du har en famn som du kan landa hos. Så du får ny kraft.
När livet stormar så inser man att man är skör utan varandra men samtidigt är man stark inombords.
Jag vet inte om det är någon tröst men många människor går igenom ett helt liv utan kärlek och den kärlek du känner finns kvar här för evigt för kärleken lever vidare och dör aldrig.
Sen tror jag på ett liv efter döden, det ger mig stor tröst. att känna visshet om att jag ska träffa få träffa dem igen. Att det finns ett återseende.
Det kan vara så att du inte har en tron och det är ju olika hur man tänker om livsfrågorna men ett som är säkert är att människor lever för evigt inom oss, genom oss i våra minnen och kärleken är evig.
Jag sänder en KRAM till dig Emelie!
Jessica
Jag tänker på er allihopa!
Det måste vara jättejobbigt att se någon försvinna och inte kunna göra något. Jag har inte varit med om det men kan tänka mig tanken något i ock med att min mamma är dålig om än inte sååå dålig ännu. Men jag vet att det kommer. På något vis tar man sig igenom det men som Jessi så fint skrev är det den kärlek man kännt och fått uppleva man ska komma ihåg och som ska leva kvar.
Den som försvinner vill nog inte att man ska må dåligt länge utan gå vidare och minnas det som var bra istället.
Hoppas du finner tröst i din familj!
Kram
Gumman.... Massor med extra Kramar till dej.
Ta hand om dej och varandra.
KRAM
Det är det jäkliga med livet att den där paus knappen inte finns när man behöver den som mest. Livet är så orättvist ibland och man undrar många gånger varför?
Men förhoppningsvis så möts vi alla i ett liv uppe bland molnen en dag...
Var rädd om dig gumman. KRAAM
Alla: tack snälla, ni är underbara! Ni ger mig verkligen lite ljus i tillvaron med er omtanke.
TACK! Kramar
Här huserar Em. En sprallig och hundtokig fröken som älskar livet! Jag har en förkärlek för inredning, skor och goda viner. Lägenheten i småstaden delas med sambon J, två boxrar med trubbiga näsor och familjens nytillskott, underbaraste lilla Selma. Tack för att just du kikar in här! Take Care!