Igår var jag ute hos mamma och pappe och klappade om min gamla pålle Columbus en sista gång.
På måndag far han till Nangiala...
Så jobbigt, men det är den enda rätta. Han är 25 år och har de senaste veckorna börjat bli skröpplig och ser dåligt.
Vi har haft honom i många år och han var min första stora häst, en riktig läromästare som jag har tävlat massor med! Han är ett riktigt charmtroll och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Kommer sakna dig kompis!
Vad vacker han är och vilken härlig bild! Sänder en tröstkram till dig...
Åh så sorglig! Jag fruktar den dagen man måste ta ett sådant beslut, tyvärr kan det bli mer förr än senare är jag rädd... Kram!
Ingells: Ja, visst är han! En mycket speciell herre vill jag lova! Tack snälla! Kram
Mia: Usch Ja... det är lika jobbigt varje gång man måste ta det beslutet. Men det är ju tyvärr något som ingår i "paketet", men man vänjer ju sig som sagt aldrig... Kram kram!
Fy va jobbigt. Styrkekram till dig.
Malin S: Ja..Tack snälla söta =/
Åh vad sorgligt, men man måste tänka på djurets bästa även om det är tungt! Massa styrkekramar, Anna Panna
Anna: Tack söta du, det värmer.. Det är ju det som är nackdelen med att ha djur- att det är så jobbigt när man väl måste ta det beslutet, men allt det fina överväger ju såklart!
Kramisar
Usch alltid sorgligt när någon rycks ifrån en, men det är ju tyvärr livets gång..
Förhoppningsvis så ses vi alla uppe bland molnen sen...Många kramar till dig gumman
Madeleine: tack sötis.. det är ju det man får hoppas på! Kram
Här huserar Em. En sprallig och hundtokig fröken som älskar livet! Jag har en förkärlek för inredning, skor och goda viner. Lägenheten i småstaden delas med sambon J, två boxrar med trubbiga näsor och familjens nytillskott, underbaraste lilla Selma. Tack för att just du kikar in här! Take Care!